För ungefär 15 år sedan när man inte var ute i skogen och åkte på pappas hemmasnickrade linbana eller lekte tjuv och polis, (ja, vi kids hade ju fantasi på 90-talet och var ute och lekte i både ur och skur) så var det bara ett tv-spel som gällde. Sim City till Super Nintendo. Jag var grym.
Nu 15 år senare såg jag att Bulan hade det så jag lånade det, men min hjärnceller ville inte hänga med. Det tog ett tag att förstå hur sjutton man kunde bygga så mycket, för nu tog ju pengarna slut direkt.
Men efter någon månad kom jag på "fusket" och nu är jag fast igen. Åhhhh. Jag vet inte om jag borde skaffa ett eget, det är ju så sjukt kul!



Det var bättre förr.  Nu ska allt vara så jävla kompilicerat.