Vaknade strax efter åtta och var pigg, strax därefter kommer ett sms från min träningspartner som hade lite ångest - "jag kan inte träna idag, det blev tokfest igår".
Okej, så gick det med spola den kröken, svarade jag. Då fick jag svaret "Åt helvete, gör ett nytt försök nästa helg. Men hälsoänslan är i botten..."
Då tänkte jag tillbaka på vad jag hade velat höra när jag precis hade börjat träna och göra något åt de 30 kg extra jag hade. Så svarade "sånt händer, en sak i taget, man kan inte ge upp allt på en gång. Nu har du iaf kommit iväg till gym, det är steg ett, resten kommer också. Nya tag nu, sov lite och ha inte ångest för det där"

Då kom det: "Tack för pepp. Du är guld värd"

Gör mitt bästa, försöker vara den som jag önskar jag hade med mig som sidekick på min ensamma resa från 98 till 68, och måste säga att min träningspartner kämpar på som fan. Klagar aldrig på att det är för tungt, för jobbigt, för mycket. Hade hon fått bestämma hade vi säkert tränat varje dag.
Och det känns helt okej att peppa andra, nu när man lyckats med det man vill, det är bara de där sista envisa kilorna som ska bort men inget jag funderar så mycket på, nu vill jag hjälpa henne till att börja med, så gott jag kan - är fortfarande en newbie och utgår bara från mig själv och hur jag lyckades. Delar med mig av mitt sunda förnuft och försöker motivera och peppa. resten är upp till henne.
Den här veckan har varit en riktigt bra vecka, två dagar av fyra har jag kommit hem 22:30, efter en timmes cykel, 50 min crosstrainer och 45 min i gymmet.

Nu ka jag åka in mot stan och gymet, får bli kondition och lite gott o blandad styrka, får se när man kommer dit.




Börjar bli en vana detta och cykla en timme. Lätt hänt när de är Idol på tv:n framför...